Och bättre sent än aldrig har jag nu blivit klar med den och den är på väg hem till henne för att träffa sin andra hälft.
Tråkigt när man tappar bort något som man gillar men det är sånt som händer. Och jag gjorde gärna en ny åt henne för det vore inte kul om hon inte skulle kunna använda sin hemlis. Och så är det kul när saker man skickar i hemlisen blir uppskattade. Jag skickade även med garnet som blev över så nu räcker det till en till vante om det skulle bli läge att sticka ännu en.
2 kommentarer:
Tack kära snälla du för allt besvär!!!
Den första vanten for tydligen osynligt ut tillsammans med mutkex till knoddarna på spårvagnen och fortsatte förmodligen ut mot Saltholmen....
Gulle dej som gjorde detta mot mig!! Snart är mina favvovantar kompletta igen!!! (De är bara sååå sköna)
Tack!!
Fin! Tappar också bort mina hela tiden :-).
Skicka en kommentar